When U Smile, I Smile. Kap 1

(Demi)

"Julia! Skynda dig, vi har bråttom!"

"Ja, jag kommer!"

Det var mamma som ropade på mig. Vi skulle iväg på någon middag som mamma hade varit med att anordna - hon jobbar med det.

Det var en varm, men ändå kall dag i mitten av november. Jag, mamma, pappa och min lilla syster Isabella skulle som sagt iväg på någon middag.

Vi satte oss i bilen och alla var finklädda utom jag - jag brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut.

Vi var nu på väg in mot centrala Atlanta. Varken jag eller min lillasyster visste vem vi skulle till för mamma sa att et var en överraskning och att vi båda två skulle tydligen gilla det jätte mycket.

När vi väl var framme efter en halvtimmes biltur så gick vi ut ur bilen och framför mig såg jag ett stort hus, det var vitt och ovanligt format. Vem kunde bo här?

"Mamma, vem bor här?" Frågade jag och kollade med stora ögon på huset.

"Gå och plinga på dörren så får du se!" Skrattade mamma.

Jag gick med snabba steg mot dörren och plingade och väntade otåligt på att någon skulle öppna. Efter en liten stund så öppnar någon dörren och där står Demi Lovato!

"Omg, hej! Det var såå längesedan!" Sa jag och kramade henne.

"Ja! Vad roligt att ni kunde komma!" Sa hon och kramade tillbaka.

Jag och Demi har varit kompisar sedan vi var små och vi lärde känna varandra genom att våra föräldrar var väldigt bra kompisar. Nu hade vi inte träffats på säkert 10 år. Demi är nu 18 år och jag är 17 så det är bara ett års skillnad.

Alla hälsade på alla och det var som ett stort "kramkalas". Först satt alla och föräldrar- inklusive Isabella- och pratade om vad som hade hänt under alla dessa 10 åren medans jag och Demi gick upp till hennes rum och pratade där istället.

"Gosh! Jag kan inte fatta att du är känd nu! Jag är sjukt stolt över dig." Sa jag och log varmt mot henne.

"Aw, tack! Men det är egentligen inte stort. Men jag antar att vi ska sluta prata om mig och prata om dig, hur är det att ha ett vanligt tonårsliv?" Sa hon och log tillbaka.

"Nä, det är inte så roligt, det händer typ ingenting. Man går till skolan och sedan hem och gör läxor, liksom jag ser inte poängen i det hela."

Vi satt och pratade ett bra tag om både mitt och hennes liv ända tills hennes mamma kom in och sa att vi skulle äta. Vi gick till nedervåningen och satte oss runt det stora bordet. Alla pratade om allt möjligt och det var faktiskt jätte roligt och trevligt. Efter att vi hade ätit så sa Demi's mamma att de hade massa gamla bilder från när vi var små, så vi satt och tittade på dem på en stor ”bioduk”.

*

Nu var klockan halv 12 på natten och vi skulle hem igen, vi skulle egentligen sovit över men det gick inte för Demi och hela hennes familj skulle iväg imorgon. Vi satte oss ännu en gång i bilen men denna gången så satte jag mig fram för jag skulle köra. Mamma och pappa hade druckit lite vin så de ville inte riskera något.

När vi var hemma igen så gick alla och la sig för klockan var 12. Men jag kunde inte sova så jag tog fram min dator och loggade in på Skype och såg att Ellie loggade in. Ellie är också en av mina barnsomskompisar, vi går i samma klass och hon är som en syster för mig. Ellie är ett typiskt Justin Bieber fan men hon är inte sådär desperat, men hon lyssnar på hans musik och sånt.

Jag tryckte upp Skype och ringde Ellie, hon svarade och verkade jätte ivrig och glad.

"Vad är det?" Frågade jag och tittade frågande på henne igenom kameran.

"Asså jag vet att du inte kommer vilja.. men jag frågar dig ändå."

"Vad är det?" Frågade jag ytterligare en gång.

"Asså Justin kommer till Altanta i veckan och han ska ha en konstert och jag undrar om du vill gå med mig!" Sa hon och gav mig en blick med hennes "hundvalpsögon" som hon visste att jag inte kunde säga nej till.

"Visst. När och vad kost.." Var det enda jag han säga innan jag hindrade mig själv. Hallå! Vad tänker jag med, jag känner ju Demi! Hon känner ju Justin!

"Julia.. vad är det?" Hörde jag Ellie fråga mig oroligt. Jag gav henne ett stort leende och tog min mobil.

"Julia! Vad är det?"

"Nej.. inget. Jag säger imorgon! Kom till mig klockan 12 så har jag något att berätta för dig! och jag vet att du kommer gilla det, men jag måste sova nu!" Sa jag för att retas lite med henne, hon visste alltid att jag hade något på gång när jag bara log sådär.

Ellie försökte övertala mig ett tag men, nej, det gick inte. Så vi sa godnatt och sedan lade jag undan min dator och kröp ner under täcket som jag nyss suttit på.

 


Waazzuup?

 

Första kapitlet.. vad tycker ni?

(Om det är ngn som läser)

Aja. Puss på er som läser!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0